Det här inlägget är till en vän jag älskar otroligt mycket!
Det har gått nästan 2 år sen jag träffade dig första gången. Vi blev ihop klistrade med en gång och jag kände att jag kunde lita på dig och att du var äkta. Du var så otroligt vacker och omtänksam och fanns i stunder man inte själv insåg att man fastnat i. Det var ingen skillnad vad det var man vill prata om, du satt där höll mig i handen och lyssnade tills jag var klar. Jag behövde inga ord eller långa förklaringar, en kram och orden "sötis, det ordnar sig! vi gör det här tillsammans. Du och Jag. Älskar dig!" De orden gav mig så myki kraft och du gav mig dubbelt mer. Behövde inte tänka på att klara mig igenom detta själv, för du fanns alltid där och vare sig man ville eller inte hjälpte du mig. Vi var tillsammans hela tiden. Skrattade. Skojade. hittade på galenskaper som jag aldrig kommer glömma. Du och jag hade något jag inte hade med någon annan. Du var precis som en syster för mig, och vi svor på att det alltid skulle vara så.
Men sommaren gick, och träffades ganska sällan. Hösten kom, och vi började bråka. Vintern kom, och vi tappade kontakten. Du och Jag fick problem efter problem och båda föll längre och längre ner för att vi inte fanns där för varandra. Det var rent ut sagt ett helvete att inte ha dig hos mig. Så mycket jag har gråtit, funderat, saknat och längtat. Vi umgicks ett par få gånger och allting slutade med att vi grät. Båda två. Jag vet en orsak till varför vi gled ifrån varann. Men du vet vad jag har sagt, och du vet att just då blev det bara så.
Du fick fler och fler problem och på nå sätt kom jag långsamt upp. Men fast vi inte pratade kände jag dig utan och innan och såg smärtan i dina ögon. ilska, och sorg. Ville bara springa fram och krama dig, säg att allt blir bra och att jag skulle finnas där för dig. Men något i mig höll allt detta tillbaka och jag bara stod där med en klump i magen och undrade vad tusan jag håller på med. Står på sidan och ser min bästa vän försvinna ur mitt liv. Grät, Grät, och Grät. Jag hade inte pratat med dig, men såg varje dag hur sjukt dåligt du mådde. Hatade att se dig må sådär, men jag visste att om vi pratar faller jag också dit. Jag kände mig så dum, hatade det jag gjorde och fattar inte varför. Du fanns ju alltid där för mig, och var i all sin dag var jag! Långt borta, bara såg dig, men gjorde inget..
Till slut klarade jag inte av det mera och vi pratade.. Jag hamnade dit och jag satt fast där jag med. Du vet vad som hände och du minns den kvällen jag skrev det där till dig. Det hade gått för långt, men du var den FÖRSTA jag sa det till ska du veta. Efter veckor, nästan månader utan att ha pratat, var DU den första jag sa det till, och jag sa det bara till dig och ingen annan. Jag ville berätta det för dig för jag visste att du var den enda som
verkligen brydde som om just det där. Jag gjorde det.. du vet vad vi sa och vad som hände sen! men tusan vad jag är tacksam över det du gjorde även fast jag inte ville det! helt ärligt räddade du mig från något jag ALDRIG skulle tagit mig upp ur själv även fast jag sa att jag skulle det. Stunderna efter det när vi pratat har varit så mysiga och varit precis som förut. Älskar dem. Och hoppas på att de kan fortsätta!
Och jag vet älskling, att du har det jobbigt, tufft, hemskt, och du kämpar! kämpar och kämpar varje dag och jag vill inte att du skall behöva låtsa vara glad, låtsas le eller låtsas skratta. Jag vill att du skall kunna göra allt detta helt naturligt, göra allt på grund av att du mår bra. Vill se ditt leende och höra ditt riktiga skratt, umgås med dig och avsluta allt med ett enda stort skratt kalas. Allt jag vill är att få se dig må bra, det vet du! Jag vet att jag borde ha funnits där för dig så många gånger men inte gjort det. FÖRLÅT! menar det från djupet av mitt hjärta. Och du e stark! jag vet att du inte tror det. Men om du bara skulle tro det skulle du få dubbelt så mycket kraft att ta dig ur allting. Hanna. Allt det här kommer att bli bra, jag lovar. Du är galet fin och jag älskar dig så otroligt mycket. DU KLARAR DETTA! MEN INTE SJÄLV, JAG FINNS. KOM IHÅG DET. 24 timmar om dygnet. 7 dagar i veckan. 12 månader om året.
"sötis, det ordnar sig! vi gör det här tillsammans. Du och Jag. Älskar dig!"
"forever and ever"
